Förlust
På 1år har jag förlorat mina två bästa vänner.
Först Smulan och nu Hampus.
Jag är en djurvän ut i fingerspetsarna.
Jag kan inte leva fungera utan djur.
Jag känner mig stark/trygg när jag tar hand om ett liv som litar helt på mig.
Snart har jag levt 14 dagar utan min Hampus.
Men jag har intalat bestämt mig själv att jag ska vänta fundera på nästa djur jag skaffar mig.
Samma dag som Hampus gick bort på morgonen lekte gosade han med mig inga tecken på att något var fel.
Nu är han begravd under mormors äppelträd.
Nu håller jag på att återhämta mig till en glad människa och jag vet att det är okej att vara ledsen och att varje dag måste jag se framåt.
Jag har fått mycket stöd från nära och kära och dom vet hur stor djurvän jag är.
Jag är lite tokig det bjuder jag på eftersom om att jag har börjat planera efter nästa djur men det får ta sin tid för det tar mycket tid och kunskap att ta hand om ett sådant djur.
